Svensk ordbok 2009, webbversion

röka u´t verb rökte rökt, pres. röker rök·er●(tvinga att lämna skyddande plats genom att) ut­sätta för giftig rök röka ut o­hyran○ibl. mer el. mindre bildligtpresidenten ville röka ut terroristerna ur deras hålorröka ut ngn/ngtsedan ca 1452Nya eller Karls-KrönikanSubst.:vbid1-889577rökande, rökning