Svensk ordbok 2009, webbversion
verb rökte rökt, pres. röker
rök·er●(tvinga att lämna skyddande plats genom att) utsätta för giftig rök
röka ut ohyran○ibl. mer el. mindre bildligtpresidenten ville röka ut terroristerna ur deras hålorröka ut ngn/ngtsedan ca 1452Nya eller Karls-KrönikanSubst.:vbid1-889577rökande,
rökning